När jag var sexton bast så föreslog farsan att jag skulle ta bantningspiller. Han tyckte att jag var tjock och en tjock tjej får inga killar berättade han. Och det var ju viktigt för en kvinnas värde står i direkt anslutning till mannen hon lyckas fixa och vad män vill ha var ett ständigt återkommande ämne. Men min pappa sa aldrig nånting som Vecko Revyn, Cosmopolitan och Frida inte redan hade berättat för mig.

Samma tidningar som livnär sig på kvinnors dåliga självkänsla och som gärna marknadsför sig själva att vara på vår sida men som springer självhatets ärende. ”Du duger som du är men bara om du fixar det här först!” De lärde mig att det är viktigt att vara smal, att kvinnans bästa egenskap är hennes knullbarhet ”Så vill killarna ha det!” och att det yttre ska slipas och fixas och vara i ständig förändring för att passa in. Det är ”gör om mig”-reportage och plastikguider. Och inte en jävel lägger ihop två och två.

När jag tänker tillbaka på de förebilder och de ideal som fullkomligen östs över mig så blir jag faktiskt förbannad.

Hela min ångestladdade tonårstid fylldes av de här tipsen på hur jag suger av en kille på tre olika sätt, hur jag går ner fem kilo på tre veckor och hur lite jag bör äta för att få just den där kändisens ätstörda kropp.

Det konsumerade en stor del av min vakna tid och jag önskar att nån bara hade berättat för mig att jag faktiskt är bra som jag är, att jag istället borde vårda och älska mitt inre och att det inte är en skam att vara singel. Vad mycket tid jag hade kunnat lägga på att vara lycklig istället.

Och ibland kan jag bli ledsen över att jag inte fick någon ordentlig barndom. Jag fick inte vara barn så länge som jag borde ha varit. Man skulle bli vuxen så snabbt och lämna allt det där barnsliga bakom sig. Redan som tioåringar tävlade flickorna i klassen om vem som vägde minst och jag höll konstant in magen för att den inte skulle puta ut.

Redan då hade jag ju fattat att det var viktigt att vara vacker och att vara vacker är man bara om man är smal. Hjärntvätten börjar ju tidigt och idag kan man till och med hitta tidningar som riktar sig direkt till prepubertala barn. Var femte flicka i sjuårsåldern vill gå ner i vikt och tidningarna gömmer sig bakom barnsliga omslag samtidigt som de tvångsmatar ungarna med samma hets kring utseende, pojkar och kändisavund.

Och ungarna kan inte värja sig för de har inte kunskap eller erfarenhet eller förmågan att tänka kritiskt. Och när vi som har det ändå blir så påverkade, hur kan vi då förvänta oss att barnen ska vara förskonade? Om inte ens vi vuxna kan värja oss mot idealet hur kan vi då tro att barnen ska ha någon chans?

Jag har slutat läsa den här typen av tidningar som bara får mig att må dåligt och som berättar för mig att jag måste förklä mig för att bli en riktig kvinna. Jag har slutat jämföra mig själv med redigerade modeller som ändå alltid är hungriga.

Och jag har slutat gå på trenderna för allt sånt går igen ändå och det trendigaste du kan vara är dig själv.

Bruden är bara hur vettig som helst! Läs hennes

blogg precis som jag gör vettja :) > http://ladydahmer.se